Mamma Petra

Jag var upp en gång i timmen minst och kissade. Magen sjunker ju och sjunker.. Och jag hade så himla ont, svårt att somna om även om jag lyckades. Och Patrik sov ju som en stock som vanligt, så honom ville jag inte väcka. Värkarna var ju oregelbundna och då visste jag ju att det inte var dags. Vi vaknade kanske kring 12.00, 13.00 och klev upp och käkade frukost. Då hade jag fortfarande värkar och berättade för Patrik att jag hade haft det hela natten, så jag började ta tid på värkarna för att se hur långt det var i mellan och hur länge dom varade. Och det var lite huller om buller.

Senare på eftermiddagen kom Patriks mamma och pappa förbi och då satt jag och Patrik i sängen och läste lite om värkar på internet. Vi hade ju läst böcker och fått information på familjecenter, men vi kände oss ändå osäkra. Vi trodde väl inte riktigt att det var dags. Jag hade hade föreställt mej att jag skulle känna annorlunda än vad jag gjorde. Mer spänd, men som sagt. Vi trodde väl inte att det var dags.

Vi följde med Patriks mamma och pappa hem till dom och åt lite mat. Sedan ringde vi till förlossningen. Där sa dom att jag skulle fortsätta klocka min värkar och att jag skulle ta ett bad eller en varm dusch och sedan höra av mej om jag kände för det, annars skulle jag ringa igen när vi åkte in. Så vi åt lite mat och satt en stund på altanen. Och efter vi ätit klockade jag i en halv timme och när det hade gått en timme sedan jag ringde så ringde jag igen och berättade hur det låg till och sa att jag trodde att jag ville komma in. Och dom hälsade oss välkomna så jag och Patrik tog bilen och åkte.

När vi kom dit var klockan kring 21.30. Vi gick in och fick en rum där jag fick lämna ett urinprov som var helt okej. (Våran barnmorska där hette Erika och var verklligen super duktig. Glad att jag fick en bra barnmorska, det hade jag tänkt lite på innan förlossningen) När Erika kom in till oss satte hon två mätare, eller vad vi ska kalla dom för, på min mage. En som mätte mina värkar och en som mätte bebisens puls. Också fick jag en grej som hon satte på mitt finger som mätte min puls. Hon frågade mej hur det hade varit med värkarna efter vägen eftersom vi hade en bit att åka. Om dom hade blivit värre å ungefär hur länge dom varade osv. Och då kom vi fram till att man räknade värkarna från när den första värken började och sedan hur lång tid det gick tills nästa värk började. Men vi trodde ju att man räknade från när det första värken slutade och hur lång tid det gick tills nästa värk började. Förstår ni? och när jag räknade hemma så var det 3 minuter mellan värkarna, men egentligen så var det 4 och en halv minut, och man ska åka in när det är 5 minuter i mellan. Dumt att vi inte hade blivit informerade om det innan. För hade vi väntat längre hade det verkligen blivit bråttom in och jag hade haft jätte ont... Dom hade iallafall blivit värre. (Fortsättning kommer ännu en gång, sorry)