Mamma Petra

När jag tyckte att det började göra mycket ont så visste jag inte hur ont jag skulle få längre fram för det första, men jag frågade iallafall Erika över bedövningen. Vi pratade lite och sen ville hon se hur mycket jag var öppen, om jag var öppen överhuvudtaget. För än så länge hade inget vatten gått. Då var jag öppen ca 3 centimeter. Och man ska vara öppen 10. Det kändes som att jag hade lååång väg kvar. Men det dröjde inte länge innan vi fick flytta in till en förlossningssal där vi kunde göra det bekvämt för oss, dom höll ju koll på mina värkar med "mätaren" på magen.

Jag fick värk på värk på värk på värk och fick inte vila mycket alls för att dom var så täta. Och innan man börjar känna tryck nedåt så är värkarna som mensvärk fast.. ja, jag vet inte hur många gånger värre. Men värre! Och när jag började känna tryck också så kom Erika in med energidryck till mej och efter en stund så kom läkaren som skulle lägga min ryggmärgsbedövning. Då fick jag lägga mej på sängen nästan ihoprullad som en boll, och kuta med ryggen som en katt så fick jag en bedövingsspruta som gjorde skit ont, och sedan vet jag inte vad han gjorde förens han sa att han "stoppade" in en slang i ryggen som jag skulle få bedövningen igenom. Och då var jag tvungen att ligga blixtstilla, vilket var jätte svårt eftersom jag fick så mycket värkar, och när det gör så ont så vill man bara vrida å vända på sig och joxa med både händer å fötter å ja.. Hehe. Men han fick dit den och när bedövingen började ve(ä)rka så försvann mensvärkskänslan, och jag kunde vila mellan värkarna. Så den bedövingen fungerade väldigt bra på mej, och jag tackar den som "uppfunnit" den, haha!

Efter det fick jag fortfarande lika många värkar (bedövingen kan göra så att värkarna avtar) och jag tror att jag drack 4 eller 5 energidrycker/drinkar innan det var färdigt. Hehe.. Patrik satt och smsade runt till kompisar och föräldrar hur det låg till och jag frågade vad han skrev och vad dom svarade mellan värkarna.

När klockan var halv 4 så kom Erika in och ville kolla hur mycket öppen jag var igen. Så jag fick lägga mej på sängen. Då var jag öppen 9 centimeter och hade fått en gåbord som jag höll stenhårt i varje gång det kom en värk. Och eftersom det skulle skulle gå lite fortare så fick jag stå och vicka lite fram och tillbaka åt sidorna. Jag hade alltså 1 centimeter kvar. Så vi väntade bara på att vattnet skulle gå. Så jag låg en liten stund till, utan att vattnet gick. Sedan kom Erika in och spräckte hål på hinnan(gissar jag? Jag minns inte så mkt av vad hon sa,hehe) så att vattnet gick. Och sedan fick jag upp och stå en snabbis igen.

Jag behövde inte stå länge alls innan jag kände: "nu kommer hon", haha. Så jag ringde på barnmorskan och hon satt och kollade på mina värkar där ute när jag ringde så hon visste väl att det var dags. Jag fick lägga mej på sängen och upp med benen. Sedan fick jag krysta när det kom en värk. Och sedan en gång till. Och när huvudet syndes och för att hjälpa mej så drog barnmorskan runt huvudet med sitt finger(bättre kan jag jag inte förklara, så jag hoppas att ni förstår, annars så får ni hoppa det) och sedan sa hon att nästa krystning(?) skulle vara den sista. Och just då gjorde det så ont, spände så mkt, så jag tror jag sa något i stil med "jag kan inte." Men sen kom det en värk och jag krystade och ut kom hon. Världens finaste tjej!

Dom la upp Holly på min mage och torkade henne lite(nu minns jag inte om jag skrivit att hon ska heta Holly eftersom jag skrivit lite i taget, men det ska hon:)) och ruskade lite på ryggen så att hon började gråta. Då hörde dom att allt var okej.

Patrik som under tiden hade fått haft sin arm under mitt huvud/mina axlar, och på så sätt hjälpt mej att hålla mitt huvud uppe (eftersom man ska ha hakan nere i bröstet när man krystar) fick klippa navelsträngen och sen lindade dom in henne i en jätte varm handduk och flyttade henne upp på mitt bröst. Där låg hon en stund och vi kunde nästan inte ta ögonen ifrån henne. Hon var så himla go och känslorna är det inte någon idé att jag försöker berkriva, för det går inte. Men det är så fruktansvärt häftigt och man blir så fruktansvärt glad, och just då glömmer man att man har ont.

 
Sedan var det dax för moderkakan att "komma ut." Hehe.. Och då blev det ju en krystning till, så det blev väl min sista om man ska ränka så, hehe.. Och när den var ute så kollade dom så att allt var okej med den och dom sa att den såg fin ut. "Okej, vad bra" svarade jag. "Vill ni se?" Frågade Erika. "Äh, jag kan nog stå över ja.." Svarade Patrik. "Äh, men jag kan väl kolla ja då" Svarade jag. Och ska jag vara ärlig så tyckte jag inte att den såg så äcklig ut, men sen såg jag ju inte suuper nära heller, men det jag kan säga är väl att JAG inte kan förstå hur man i vissa kulturer kan äta upp den efter födseln! Någon som håller med, eller inte?

Ja, det var väl delen om förslossningen. Någon som tycker att jag har glömt något eller undrar något? :)