Mamma Petra

Idag har jag tagit reda på massor av disk, vikt o lagt in ren tvätt i garderoberna o tagit en promenad. Det blev den korta promenaden - runt badplatsen, kvarnsveden. Men när jag kommit lite mer än halvvägs så var Holly på väg att somna, så jag tänkte gå lite inne i byn tills hon somnade o gå hem sedan.. Men jag hade inte gått nå långt alls innan det plötsligt började spöregna, så då vände jag o gick hemåt, men när jag typ var hemma så somnade Holly o eftersom dom flesta bebisar sover bättre utomhus pga luften, så tog jag ett till varv runt kvarnsveden. :)

Ikväll har jag kikat på "Arga snickaren" o "Grey's Anatomy" eller "Ananatomy" som Patrik sa när vi skulle kolla på 1:a avsnittet! ;) hehe, söt.

Imorgon ska vi, jag o Holly upp tidigt, så det blir väl läggdags nu. Först ska jag ringa ett samtal (hatar tidiga telefontider, som oftast bara är i en timme) sen ska vi på Johannesgården på något som är ungefär som en öppen förskola för bebisar o föräldrar. Jag vet inte så mycket om det mer än att man träffas där å barnen leker så gott som de kan (vet inga direkta åldrar) o så brukar det bara babysång. Så det ska bli spännande. Får veta lite mer imorgon.. Är nästan lite nervös.. hehe. Patrik skulle ut ikväll så jag tvivlar på att jag får honom med mej dit ;P Men det blir ju fler gånger!

Skriver mer imorgon. Då ska jag visa vad vi köpte på barnens hus igår! Godnatt.

 
har försökt ladda upp en ny bild 4 gånger nu med internet segar så nu ger jag upp. Lägger upp en gammal bild o går o lägger mej.

När jag tyckte att det började göra mycket ont så visste jag inte hur ont jag skulle få längre fram för det första, men jag frågade iallafall Erika över bedövningen. Vi pratade lite och sen ville hon se hur mycket jag var öppen, om jag var öppen överhuvudtaget. För än så länge hade inget vatten gått. Då var jag öppen ca 3 centimeter. Och man ska vara öppen 10. Det kändes som att jag hade lååång väg kvar. Men det dröjde inte länge innan vi fick flytta in till en förlossningssal där vi kunde göra det bekvämt för oss, dom höll ju koll på mina värkar med "mätaren" på magen.

Jag fick värk på värk på värk på värk och fick inte vila mycket alls för att dom var så täta. Och innan man börjar känna tryck nedåt så är värkarna som mensvärk fast.. ja, jag vet inte hur många gånger värre. Men värre! Och när jag började känna tryck också så kom Erika in med energidryck till mej och efter en stund så kom läkaren som skulle lägga min ryggmärgsbedövning. Då fick jag lägga mej på sängen nästan ihoprullad som en boll, och kuta med ryggen som en katt så fick jag en bedövingsspruta som gjorde skit ont, och sedan vet jag inte vad han gjorde förens han sa att han "stoppade" in en slang i ryggen som jag skulle få bedövningen igenom. Och då var jag tvungen att ligga blixtstilla, vilket var jätte svårt eftersom jag fick så mycket värkar, och när det gör så ont så vill man bara vrida å vända på sig och joxa med både händer å fötter å ja.. Hehe. Men han fick dit den och när bedövingen började ve(ä)rka så försvann mensvärkskänslan, och jag kunde vila mellan värkarna. Så den bedövingen fungerade väldigt bra på mej, och jag tackar den som "uppfunnit" den, haha!

Efter det fick jag fortfarande lika många värkar (bedövingen kan göra så att värkarna avtar) och jag tror att jag drack 4 eller 5 energidrycker/drinkar innan det var färdigt. Hehe.. Patrik satt och smsade runt till kompisar och föräldrar hur det låg till och jag frågade vad han skrev och vad dom svarade mellan värkarna.

När klockan var halv 4 så kom Erika in och ville kolla hur mycket öppen jag var igen. Så jag fick lägga mej på sängen. Då var jag öppen 9 centimeter och hade fått en gåbord som jag höll stenhårt i varje gång det kom en värk. Och eftersom det skulle skulle gå lite fortare så fick jag stå och vicka lite fram och tillbaka åt sidorna. Jag hade alltså 1 centimeter kvar. Så vi väntade bara på att vattnet skulle gå. Så jag låg en liten stund till, utan att vattnet gick. Sedan kom Erika in och spräckte hål på hinnan(gissar jag? Jag minns inte så mkt av vad hon sa,hehe) så att vattnet gick. Och sedan fick jag upp och stå en snabbis igen.

Jag behövde inte stå länge alls innan jag kände: "nu kommer hon", haha. Så jag ringde på barnmorskan och hon satt och kollade på mina värkar där ute när jag ringde så hon visste väl att det var dags. Jag fick lägga mej på sängen och upp med benen. Sedan fick jag krysta när det kom en värk. Och sedan en gång till. Och när huvudet syndes och för att hjälpa mej så drog barnmorskan runt huvudet med sitt finger(bättre kan jag jag inte förklara, så jag hoppas att ni förstår, annars så får ni hoppa det) och sedan sa hon att nästa krystning(?) skulle vara den sista. Och just då gjorde det så ont, spände så mkt, så jag tror jag sa något i stil med "jag kan inte." Men sen kom det en värk och jag krystade och ut kom hon. Världens finaste tjej!

Dom la upp Holly på min mage och torkade henne lite(nu minns jag inte om jag skrivit att hon ska heta Holly eftersom jag skrivit lite i taget, men det ska hon:)) och ruskade lite på ryggen så att hon började gråta. Då hörde dom att allt var okej.

Patrik som under tiden hade fått haft sin arm under mitt huvud/mina axlar, och på så sätt hjälpt mej att hålla mitt huvud uppe (eftersom man ska ha hakan nere i bröstet när man krystar) fick klippa navelsträngen och sen lindade dom in henne i en jätte varm handduk och flyttade henne upp på mitt bröst. Där låg hon en stund och vi kunde nästan inte ta ögonen ifrån henne. Hon var så himla go och känslorna är det inte någon idé att jag försöker berkriva, för det går inte. Men det är så fruktansvärt häftigt och man blir så fruktansvärt glad, och just då glömmer man att man har ont.

 
Sedan var det dax för moderkakan att "komma ut." Hehe.. Och då blev det ju en krystning till, så det blev väl min sista om man ska ränka så, hehe.. Och när den var ute så kollade dom så att allt var okej med den och dom sa att den såg fin ut. "Okej, vad bra" svarade jag. "Vill ni se?" Frågade Erika. "Äh, jag kan nog stå över ja.." Svarade Patrik. "Äh, men jag kan väl kolla ja då" Svarade jag. Och ska jag vara ärlig så tyckte jag inte att den såg så äcklig ut, men sen såg jag ju inte suuper nära heller, men det jag kan säga är väl att JAG inte kan förstå hur man i vissa kulturer kan äta upp den efter födseln! Någon som håller med, eller inte?

Ja, det var väl delen om förslossningen. Någon som tycker att jag har glömt något eller undrar något? :)

Jag var upp en gång i timmen minst och kissade. Magen sjunker ju och sjunker.. Och jag hade så himla ont, svårt att somna om även om jag lyckades. Och Patrik sov ju som en stock som vanligt, så honom ville jag inte väcka. Värkarna var ju oregelbundna och då visste jag ju att det inte var dags. Vi vaknade kanske kring 12.00, 13.00 och klev upp och käkade frukost. Då hade jag fortfarande värkar och berättade för Patrik att jag hade haft det hela natten, så jag började ta tid på värkarna för att se hur långt det var i mellan och hur länge dom varade. Och det var lite huller om buller.

Senare på eftermiddagen kom Patriks mamma och pappa förbi och då satt jag och Patrik i sängen och läste lite om värkar på internet. Vi hade ju läst böcker och fått information på familjecenter, men vi kände oss ändå osäkra. Vi trodde väl inte riktigt att det var dags. Jag hade hade föreställt mej att jag skulle känna annorlunda än vad jag gjorde. Mer spänd, men som sagt. Vi trodde väl inte att det var dags.

Vi följde med Patriks mamma och pappa hem till dom och åt lite mat. Sedan ringde vi till förlossningen. Där sa dom att jag skulle fortsätta klocka min värkar och att jag skulle ta ett bad eller en varm dusch och sedan höra av mej om jag kände för det, annars skulle jag ringa igen när vi åkte in. Så vi åt lite mat och satt en stund på altanen. Och efter vi ätit klockade jag i en halv timme och när det hade gått en timme sedan jag ringde så ringde jag igen och berättade hur det låg till och sa att jag trodde att jag ville komma in. Och dom hälsade oss välkomna så jag och Patrik tog bilen och åkte.

När vi kom dit var klockan kring 21.30. Vi gick in och fick en rum där jag fick lämna ett urinprov som var helt okej. (Våran barnmorska där hette Erika och var verklligen super duktig. Glad att jag fick en bra barnmorska, det hade jag tänkt lite på innan förlossningen) När Erika kom in till oss satte hon två mätare, eller vad vi ska kalla dom för, på min mage. En som mätte mina värkar och en som mätte bebisens puls. Också fick jag en grej som hon satte på mitt finger som mätte min puls. Hon frågade mej hur det hade varit med värkarna efter vägen eftersom vi hade en bit att åka. Om dom hade blivit värre å ungefär hur länge dom varade osv. Och då kom vi fram till att man räknade värkarna från när den första värken började och sedan hur lång tid det gick tills nästa värk började. Men vi trodde ju att man räknade från när det första värken slutade och hur lång tid det gick tills nästa värk började. Förstår ni? och när jag räknade hemma så var det 3 minuter mellan värkarna, men egentligen så var det 4 och en halv minut, och man ska åka in när det är 5 minuter i mellan. Dumt att vi inte hade blivit informerade om det innan. För hade vi väntat längre hade det verkligen blivit bråttom in och jag hade haft jätte ont... Dom hade iallafall blivit värre. (Fortsättning kommer ännu en gång, sorry)

 

Här har det blivit ett väldigt uppehåll. och det beror helt enkelt på att vi inte har haft något internet, och nu den sista veckan beror det på att jag inte har speciellt mycket tid till att sitta vid datorn :P hehe. Allt är bra och jag tänkte berätta lite i taget, (så mycket som jag hinner) innan och efter förlossningen.

Sista besöket hos barnmorskan var den 7/7. Då vägde jag 63 kg, mitt blodtryck låg på 101/68, blodsockret på 4,5 och hb på 110. Hennes hjärtslag låg på 144, så hon hade väl kanske nyss tagit en joggingtur (lite skoj från barnmorskan). Vi gjorde min förlossningsplan. Den innehöll vad jag ville ha för bedövning, och om jag ville ha några speciella med mej under förlossningen, andra önskemål osv. Vad jag tog för bedövning kommer vi till senare. (hinner jag inte med det idag så vet ni att det kommer senare, i inlägget som handlar om förlossningen) Efter det så bokade vi en ny tid. Och eftersom Astrid skulle gå på semester veckan efter, så bokade vi in den 17/7 så att vi skulle slippa ha en annan barnmorska så många gånger. Man går ju hos barnmorskan ända tills man fått sitt barn.

Den 16/7 så var vi hem till pappa och grillade. Jag, Malin och Emma. Dagen innan hade Malin flygit hem från Rhodos och överraskat alla, så då blev vi bjudna på mat hemma hos pappa. (Skit gott för övrigt, vi åt så att alla rullade fram tillsammans med mej som redan såg ut att ha ätit en fotboll eller två, haha) Vi gick och hälsade på farmor och farfar som bor alldeles bredvid och då frågade farmor mej när jag hade tänk åka in på BB. Jag svarade att det kunde gå en vecka, men inte mer (dagen innan sa jag att det kändes som att jag skulle föda om minst en vecka, men det ändrades). "Njae" sa hon. "Jag tycker att den är så långt ner magen, har den varit upp och vänt?" "Ja, den har ju varit ända hit upp" sa jag och visade. "Jaha, ja men dåså. Då är det nog dags snart."

Den dagen kände jag mej faktiskt väldigt pigg. Och det känns lite konstigt såhär i efterhand. Hehe. Jag hade ju haft förvärkar varje dag lite till och från i lite mer än en vecka, och vissa starkare än andra. Och den natten hade jag väldigt starka förvärkar. (fortsättning kommer)

Ja, jag ber.. nej då, jag ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat som jag har sagt. Men jag hoppas att allt kommer i ett inlägg imorgn istället eftersom jag går in i en ny vecka.

Jag känner bara att jag inte orkar. Det är väl så här vissa perioder i slutet. Jag känner mest att jag vill vara ensam, förutom Patrik då. Och sen orkar jag ingenting. Ingen lust att ta mej ork till något. Knappt duscha, haha. Disk har jag också, och det är min tur ;) Men det är ju en av sakerna som jag kan göra. Jag kan ju dessvärre inte dammsuga eller springa å plocka upp mass från golvet osv. Så jag vill göra det, även fast jag inte orkar.

Men som sagt, jag ska försöka skriva imorgon. Jag har varit ut med Udda nu, är hundvakt i helgen. Hon kommer förmodligen att bo med mej å Patrik sen. Men just nu är vi bara hundvakt. Och nu har jag förvärkar.. Som alltd när jag har promenerat.

Jag kommer säkert sätta igång förlossningen på det viset. Haha. Men då vet jag ju vad jag ska göra om jag går över tiden! ;)

Så här ser din graviditet ut

Beräknat förlossningsdatum: 2009-07-25

Barnet blev till omkring: 2008-11-01

Du är i vecka: 38

Du är i månad: 9

Antal graviditetsveckor och dagar: 37 veckor 1 dagar

Antal dagar kvar till förlossningen: 20

Här är liggdelen till vagnen. Knäpper en helbild senare. (blixten som gör att reflexerna lyser upp så mycket)

Vecka 38

Barnet:

Vikten är oftast mer än 3 kilo. Barnet räknas som fullgånget och många föderi den här veckan. Det är barnet själv som bestämmer när det är dags att födas. Forskning visar att graviditetslängden finns programmerad i arvsanlaget. Det är nedärvt från dig och din partner och har bestämts efter vad som är en normal graviditetslängd i just ert fall. Har du inte packat din bb-väska är det hög tid att du gör det. Låt den stå redo så att du inte behöver tänka på om du fått med dig allt när värkarna väl startar. Det är mycket barn i magen och moderkakan är mellan 20-25 cm i diameter. Den väger ungefär ett halvt kilo och det är av stor betydelse att den fungerar fullt ut.

Mamman:

Hos rökande mödrar ses ofta kalkinlagringar i moderkakan. Följden blir att den inte fungerar lika bra. Nu när barnet behöver extra mycket näring kan det hämma tillväxten och kanske leder det också till att barnet inte orkar med ett förlossningsarbete lika bra som den annars skulle ha gjort. Du kan känna hur barnet trycker och pressar nedåt mot underlivet. Många barn sjunker ännu djupare ner. Ditt bäcken är något vidgat och barnets skallben har förmågan att omforma sig för att passa in i förlossningskanalen. Det kan vara svårt att hitta bekväma ställningar att sitta och ligga i. Magen är hela tiden i vägen. Du väntar på det första riktiga tecknet på att förlossningen startar. Hur känns en värk, kan vattnet gå utan att jag märker det, vad gör jag om det startar med en blödning? Det är många frågor som din barnmorska alltid kan ge dig lugnande svar på.


korgen (skriver om den nedanför tillsammans med en till bild)


Det finns inte så mycket jag kommer på att tillägga. Jag har packat BB-väskan men måste byta väska för jag upptäckte att fickorna på sidorna inte gick att stänga pga att dragkedjorna var trasiga. Så jag ska byta till en annan väska.. Annars är den inprincip klar. Vi har skrivit upp lite "sista minuten-pack" som vi ska göra alldeles innan vi åker. Man ska ju ha med sej tandborste och tandkräm, mat och dryck, handdukar osv. Och det ska vi packa ner innan vi åker. Det är ju onödigt att köpa en extra tandborste och tandkräm och lägga i väskan nu när vi lika gärna kan ta de som vi har från handfatet när vi ska åka. Och att bebisen trycker och pressar nedåt kan jag känna, jag känner att det är tyngre liksom. Svårt att förklara.. Kanske kan jämföra det lite med att du har en full tampong i som du glömt att bytt eller något. Svårt att jämföra med något när man inte känt nå liknade tidigare. Men ni kanske förstår att man känner något där på ett annorlunda vis!

Igår var vi hos mamma en sväng när vi skjutsade folk, hämtade bilstol och skötbord så nu är det klart. Fick också med oss två påsar med bebiskläder, en lämnade vi som mamma ska tvätta, hehe. Så idag har jag packat upp dom och lagt dom i lådorna.. Känns som att det mesta är klart nu. Mina äldre kusiner skulle kolla om dom hade några grejor som dom inte behövde också. Vi har skickat lite grejer till dom när dom fick barn som vi hade haft när vi var liten, så kanske får tillbaka något som man känner igen. Hehe. Vet inte riktigt vad det blir för saker mer än spjälsängen som hon ska få sova i sen. Till en början ska hon få sova i den här korgen som vi hämtade hos mormor innan hon dog. Hon berättade att alla "vi barnbarn" har legat i den när vi var nyfödda. Jätte mysigt men saker som man kan ärva och som gått i släkten! Och som ni ser så är den fortfarande jätte fräsch och mysig.


jag tycker den är jätte söt

Nu ska jag gå och hjälpa Patrik med maten, kanske blir piggare när jag fått i mej lite mat. På tisdag ska vi som jag skrev i början till barnmorskan. Jag uppdaterar då igen :)

Så här ser min graviditet ut

Beräknat förlossningsdatum: 2009-07-25

Barnet blev till omkring: 2008-11-01

Du är i vecka: 37

Du är i månad: 8

Antal graviditetsveckor och dagar: 36 veckor 0 dagar

Antal dagar kvar till förlossningen: 28

Jag har knäppt kort på dom nyaste bebiskläderna som vi har just nu. Så dom kommer under inlägget och så skriver jag vilka/vem vi har fått det ifrån. Det här är vad som står om vecka 37 som jag börjar på imorgon..


Dom här har jag köpt själv, hihi.

Barnet:

Ca 2.8-3 kg. Nu räknas barnet som fullgånget. Om förlossningen startar gör den det i tid, varken för tidigt eller för sent. Barnet ökar sin vikt med 200-250 gram per vecka och har mer än en liter fostervatten runt sig. Koordinationen är så utvecklad att barnet har förmåga att gripa tag om saker med handens fingrar. Den tränar inför ett liv utanför livmodern genom att dra in och trycka ut fostervatten ur sina lungor. Den lagrar också näring som behövs för att klara en ansträngande förlossning. De allra flesta barn ligger med huvudet nedåt, endast ett fåtal ligger med stjärten först. Om så är fallet gör man vid den här tiden ett försök att vända barnet.

Hängslebyxor och en t-shirt från Patriks mamma och pappa.


Mamman:

Du går troligen på ännu en graviditetskontroll. Är det något som fortfarande oroar dig inför förlossningen så prata med din barnmorska. Det är bra om du som skall bli pappa följer med. Även om du skrivit ett brev med dina önskemål kring förlossningen är det vanligt att man också noterar vad du vill i journalen. Denna kommer personalen på förlossningsavdelningen senare att ta del av. De flesta kvinnor känner av allt kraftigare sammandragningar i livmodern. Det är inte farligt utan en påminnelse om att snart startar förlossningen och mötet med barnet närmar sig. Kanske har du slutat arbeta och inlett dina första veckor som föräldraledig. Du kommer att må bra av att få rå dig själv och att släppa arbetet helt. Du behöver också lite tid att förbereda för barnets ankomst och göra de sista förberedelserna inför förlossningen och den stora omställningen till att bli mamma. Nu kan du vila när du behöver det. Ät som tidigare bra mat, gärna med extra kolhydrater så har du lite mer ork om förlossningen skulle starta.

jag vet inte om jag har så mycket att tillägga kring det. Det är ju fixerat så förlossningen kan ju starta när som helst, så det är väl mest bara att vänta och se, hehe.

Jag har ju ränkat hicka från och med vecka 31, och just nu är jag upp i 86 gånger, hihi. Får se hur många gånger till det blir innan hon kommer ut, över hundra? Ja, kanske.

Två tröjor från min kära kusin Frida, jätte söta!

den här listan hittade jag på libero.se. Det är bara en del va den, det fanns med pojknamn också. Och sedan fanns det namn som hade sjunkit. Men jag tyckte att det blev för mycket att ta med allting. Så ni får gå in och kika själva om ni vill se om erat namn finns med. Klicka isånnafall här. Som tur är fanns inte vårat namn med, som vi funderar på, eftersom vi vill ha någon ovanligt :) Nu börjar det bli lite livat i magen så nu ska vi lägga oss å mysa framför tvn, jag patrik å "maggen"!

Barnet:

Mamman:

Så här ser din graviditet ut

Beräknat förlossningsdatum: 2009-07-25

Barnet blev till omkring: 2008-11-01

Du är i vecka: 36

Du är i månad: 8

Antal graviditetsveckor och dagar: 35 veckor 0 dagar

Antal dagar kvar till förlossningen: 35

Hoppas att ni har haft en bra midsommarafton, klockan är efter tolv nu så det innebär väl att det är midsommardagen idag. Och idag ska vi städa i lägenheten eftersom vi snart flyttar in. Packar håller jag också på att göra, hehe. Men kvällen innebär mys men Patrik. Och förhoppningsvis god mat, och fint väder! Alla vill ju ha sol, så jag tycker att det kan vara sol då så alla blir nöjda när alla ändå vill samma sak. Det kan ju inte hända ofta ;)

Nu ska jag gå ner och ta något att äta, fast klockan är 10 över 3.. Sen ska jag försöka sova, sover ju sådär om nätterna, men jag ska nog somna till slut.

Kom ihåg att ni gärna får gissa på datum för skojskull, och kom gärna med namnförslag. Det kan vi aldrig få för mycket av, även om vi har ett vi gillar. Godnatt :)

Beräknat förlossningsdatum: 2009-07-25

Barnet blev till omkring: 2008-11-01

Du är i vecka: 35

Du är i månad: 8

Antal graviditetsveckor och dagar: 34 veckor 0 dagar

Antal dagar kvar till förlossningen: 42

Och det här är vad som står om vecka 35:

Barnet:

Medelvikten är 2.5 kg och längden 46 cm. Längden på lårbenet är 66 mm. Huden är täckt av ett tjockt lager fosterfett, vernix, som skyddar huden i fostervattnet. Navelsträngen är nästan en halv meter lång. Den är snurrad som en telefonsladd, elastisk och stark. Den allra sista delen av graviditeten närmar sig. Hos förstföderskan har barnet oftast lagt sig med huvudet fixerat ner i bäckenet. Det kan vara en av anledningarna till att det inte rör sig på samma sätt som tidigare. Det har inte längre samma svängrum. Barnet ökar i vikt med mellan 25 och 30 gram per dag och det börjar bli rejält trångt. Det räcker med att du känner liv varje dag. Många tycker att barnet har mer bestämda perioder, vanligen kvällstid, när det är som livligast.

Mamman:

Du kan känna dig trött och ha ont i både rygg och bäcken. Magen börjar bli stor och tung. Det är inte så konstigt om du känner dig obekväm. Kanske oroar du dig för att du gått upp mycket i vikt. Det är inte så konstigt och det mesta är vätska som försvinner av sig själv efter att du fött. Sluta inte äta eller försök hålla igen. Du och ditt barn behöver mycket näring så här i slutet av graviditeten. Antagligen tänker du mycket på förlossningen. Hur skall det bli? Kommer jag att klara förlossningssmärtan? Frågor och tankar avlöser varandra. Skriv gärna ner dem, prata både med din partner och med barnmorskan. De allra flesta kvinnor brukar komma till en punkt när man känner sig redo. När man, om än spänd men också förväntansfull och beslutsam, inget annat vill än att få komma i gång med sin förlossning. Förbered er så gott ni kan och ta reda på så mycket som möjligt. Kunskap lugnar och ger större trygghet. En trygg mamma föder lättare och genom att vara avspänd och fokuserad kan smärtupplevelsen lindras av sig själv.

Det här är allt jag orkar skriva idag. Igår var det begraving för mormor och låten som vi spelade var Shirely Clamp - Jag fick låna en ängel, och jag tycker att texten passar så otroligt bra på mormor så den får vara med här som avslutning.





Du log mot mig
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av
Du såg på mig
Att jag var rädd

Hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

Du gav mig allt
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid
Du sa till mig "Var inte rädd"

Men säg mig hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
För en stund

Min ängel..

(Jag fick låna en ängel)
Du spred ditt ljus (i mitt liv)
I varje andetag
Du togs bort från mig
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel
Jag fick låna en ängel
För en stund

Som skriven till dej! <3

Igår var vi på familjecenter för att träffa Astrid våran barnmorska. Vi gick direkt in till rummet där man väger, tar blodprov och kollar blodtrycket. Jag vägde 60 kg och blodtrycket låg på 101/66, lite lågt, men det har mitt blodtryck alltid varit. Det kanske jag har skirvit innan också, hehe. Jaja. Blodsockret låg på 4.2 och hb låg på113. Så det har ökat tack vare järntabletterna!

När vi var klara där inne så gick vi in till Astrids rum och där fick jag lägga mej på sängen så hon kunde lyssna på bebisen. Och då frågade hon mej vad jag trodde att det var för en filur som låg där inne, och jag svara som till alla andra: "jag tror nog att det är en pojke." Hon flinade och nickade och sa att hon också trodde det, men att hon också kunde ha fel, men det lät som så på hjärtslagen och hon tyckte att det såg lite så ut på magen.


(jätte söta skor)

Vi fortsatte med att mäta magen, och den låg exakt på kurvanssträck just nu. Så magen och bebisen växer alldeles utmärkt! Och det känns skönt. Det är två veckor mellan besöken hos barnmorskan och då funderar man lite om man har hunnit växa något till nästa besök. Nu vet jag inte exakta längden eftersom hon bara skrev in det i datorn. Men jag ska försöka komma igår till nästa gång att läsa vad magen mäter. Hehe.

Jag skrev ju tidigare att jag skulle börja räkna bebisens hicka, och just nu är jag uppe i 31 gånger. Haha! Tycker så synd om den lille som hickar så! Men samtidigt längtar jag tills jag får höra hickan. Bebisar är så söta!



(rosa passar ju bra nu)

När vi var klara hos Astrid så frågade vi om hon hade kollat upp om vi fick göra ett ultraljud eftersom Patrik missade när vi gjorde det kring vecka 20 (lite sent att göra ultraljud redan då eftersom bebisen blir för stor för skärmen, men det blev ju så nu). Men det hade hon glömt. Så hon kollade scheman på datorn och sprang sedan in till Karin, om jag inte minns helt fel, och frågade om det gick bra och det gjorde det. Vi fick ingen bild eller så eftersom vi fått en tidigare. Men det gör inget. Vi såg dom jätte söta fötterna och benen. Hjärtat och magsäcken. Ryggraden var mycket längre nu än vid det första ultraljudet. Hehe. Sen såg vi näsan, läpparna och hakan underifrån. Jätte söt! Efter vi kikat en stund frågade hon om vi visste var det var för kön. "Nää" sa vi. "Vill ni veta" sa hon. "Ja, om du ser får du gärna säga." Så sussade hon runt med grejen som dom rullar med på magen och pekade på skärmen och sa, "Ni kanske ser själva. Det är en liten tjej, här är blygdläpparna" Och jag var nästan säker på att hon skulle säga att det var en pojke. Men nej då. Vi ska få en liten flicka. Hihi. Mormor som hoppades att jag skulle bryta trenden eftersom vi bara är flickor på mammas sida. Men det kanske blir någon annan i släkten som gör det istället. Eller också får jag en pojke nästa gång jag får barn. För jag vill allt ha två barn, gärna en pojke och en flicka. Men sånt kan man ju aldrig veta i förväg, så det märks väl med åren. Hehe.

Ikväll ska jag käka pizza och kolla på Grey's Anatomy sen sova. Ska till skolan imorgon och fika med klassen halv tio. Sedan slutar vi, och har avslutning på fredag - äntligen!